Bläddrade nyss i ett reklamblad för en hälsobutik. På framsidan står det "29 motivationshöjare", "när du har lust att ha lust", då blir man ju intresserad. För man är ju inte alltid på topp även om man skulle vilja det. När man sen läser i tidiningen är det massa olika preparat överallt. "utstråla skönhet innifrån", "fokuserad - koncentrerad", "vid trötthet", "vid förkylning"...vi ska alltså äta massa piller för att orka med precis allting och alltid må bra. Eller?Det kan vara bra att få lite konstgjord hjälp ibland. Men det får absolut inte bli en vana! Vi har fått en otroligt fiffig kropp som löser de flesta problemen själv. När man är trött och hängig, låt kroppen vara det ett tag och fundera ut om det är något du kan göra annorlunda, om du gör för mycket saker eller vad det nu kan vara. Kroppen säger faktiskt ifrån på det sättet. Det är alltså inte meningen att vi ska ta massa tabletter för allting och sen köra på som vanligt igen.Vi behöver tillräckligt mycket energi för att livet ska vara positivt. Men vi behöver också tillräckligt mycket motgångar för att uppskatta när livet faktiskt är underbart.

Detta var en uppsats från början, men den blev bra tyckte jag, så varsegod och läs. :)Filmen Frankenstein är en sorts blandning av upplysningens och romantikens idéer. Victor Frankenstein är i början av filmen väldigt mycket inne på den naturvetenskapliga linjen. Han åker iväg för att utbilda sig klart till läkare, på en föreläsning ifrågasätter han den läran som lärs ut. Victor vill tänka i nya banor och utveckla kunskapen, försöka komma över gränsen till det omöjliga; övervinna döden. Victor möter mycket motstånd men kommer tillslut över ett påbörjat experiment, och avslutar det. Resultatet blir inte vad han har tänkt sig. Victor är väldigt fokuserad på det naturvetenskapliga och ägnar inte mycket tanke åt själen, vad som kommer hända med den när han skapar en människa.Detta tror jag är ett sätt att lyfta fram de romantiska tankarna: ”allting har en själ”. Victor byggde ihop en människa och använde kroppsdelarna bara som ”råvara”, men senare i filmen märker vi att detta monster faktiskt har en själ, detta var inte alls Victors mening. När Victor inser vad han har gjort är det redan för sent. Han lämnar Frankenstein och hoppas att han ska dö i pesten. Senare söker Frankenstein upp Victor och frågar just detta: ”Varför skapade du mig och lämnade mig sedan att dö?” Victor har inget bra svar, han har inget svar på varför han inte tänkte på att Frankenstein kanske skulle få en själ och bli som en människa.Detta kan vara ett symboliskt möte mellan upplysningen och romantiken. Romantikerna har förstått att det finns något mer än bara det vetenskapliga, något mer än det som man kan se och ta på. Under romantiken funderade man på vad själen var för något. Frankenstein kan redan läsa och spela flöjt, vart kommer de kunskaperna ifrån. Sitter det i händerna eller i hjärnan, eller finns det något mer? Jag tycker det finns vissa likheter mellan dagens transplantation och Frankenstein. Man vill hela tiden komma ett steg längre i utvecklingen och försöka överlista döden. Det är bra att man hela tiden vill utvecklas och lära sig nya saker, men frågan är vart gränsen går. Jag tycker att kloning är fel, även att bygga egna människor om det skulle vara möjligt. Då förstör man på något sätt det fina, ömtåliga och värdefulla med livet. Jag tror inte man kan förklara allt med vetenskapen, men inte att man kan förklara allt med en enda religion heller. Jag tror att man måste hitta sin egen tro och se saker från så många håll som möjligt. Det går att mäta hur gamla saker och ting är, det går att forska i hur gammal jorden kan tänkas vara. Men hur mycket man än forskar kan man inte vara helt säker, och även om man kunde det så finns det så otroligt mycket mer. Det går inte att mäta kärlek eller upplevelser. Om det hade gått tror jag livet skulle vara fruktansvärt tråkigt. Jag kan tänka mig att de flesta människor som levde under upplysningstiden var trötta på all vetenskap, det fanns något mer som inte rymdes i alla experiment. På samma sätt är det idag, TV-serien ”Medium” är ett exempel på det. Man vill inte ha förklarningar på allt som finns runtomkring, lite i livet måste få vara oförklarligt. Jag tror det finns en del i oss som inte går att mätas, den går bara att upplevas.Så på det sättet tror jag Frankenstein både var och är ett monster. Själen och det som vi inte riktigt kan sätta fingret på måste få tillräckligt med utrymme. Vi begränsar både oss själva och våra liv om vi vill ha en förklaring på allt.